BRE VINE – UTAN URSÄKTER I SIN MAMMA-ERA

Från att bygga upp en liten familj utomlands till att stötta sin man Jay genom toppar och dalar inom professionell cykling delar Bre Vine öppet med sig av verkligheten bakom kulisserna.

Livet som professionell idrottare och familj ser inte alltid ut som ett montage av höjdpunkter. När vi träffade Jay Vine i slutet av förra året fick vi en inblick i livet bakom tävlingarna.

Inte bara resultaten, utan allt som gör dem möjliga.

I centrum av allt står Bre.

Det finns en ärlighet i sättet hon delar sitt liv online som skär igenom bruset utan att kompromissa med sina värderingar. Hennes sociala medier är varken överdrivet polerade eller alltför privata. De hjälper till att normalisera livets upp- och nedgångar genom ärliga reflektioner kring en period där saker inte alltid går enligt plan, men där det också finns en stillsam acceptans i att de faktiskt inte behöver göra det.

Redan innan deras son Harrison föddes krävde stödet till Jays karriär anpassningsförmåga, motståndskraft och en tyst beslutsamhet att hålla fokus på helheten. För Bre handlade det aldrig om att stå i bakgrunden, utan om att bli en del av något gemensamt. Det handlar inte om att hon offrar sig medan Jay står i rampljuset, utan om att bygga något tillsammans. Det handlar om Team Vine.

I denna ärliga berättelse inför mors dag delar Bre det hon själv beskriver som att vara “utan ursäkter i sin mamma-era”.

#GETWRECKEDJAY

Hashtaggen #GETWRECKEDJAY dyker ofta upp i Bres inlägg och andra har också börjat använda den. Det kan låta som ett slumpmässigt uttryck, men för Bre och Jay betyder det mycket mer. 
Bre berättade för oss hur allt började mitt under en tävling när de var tonåringar och körde mountainbike i Australien.

“Vi var på samma bana men i olika sektioner. Jag låg före och Jay bakom mig. Det var en teknisk mountainbiketävling med långa serpentiner och skarpa kurvor.”

“Jag körde genom en sektion med kurvor och såg honom stå mitt i loppet med ett trasigt hjul. När jag passerade honom i en av de snäva svängarna hade vi bara några sekunder att prata.”

Bre ropade: “Vad hände?!”

Han ropade tillbaka: “Trasigt hjul!”

Hon frågade: “Kan de fixa det?”

Han svarade: “Ja, de jobbar på det nu.”

Och när hon körde in i nästa sväng ropade hon: “Get wrecked!”

Inte på ett elakt sätt, utan mer som: det här är racing, saker går fel, fixa det och fortsätt.

De lagade cykeln, han hoppade upp igen och avslutade loppet.

Och sedan dess har det hängt kvar.

“För oss har det aldrig egentligen handlat om orden i sig, utan om inställningen bakom dem. Saker går sönder, planer förändras, livet blir inte perfekt, men man ställer om och fortsätter.”

Och om det inte låter som en ganska exakt beskrivning av moderskap, då vet vi inte vad som gör det.

Ett liv byggt som ett team

Innan Jay blev professionell var Bre väldigt fokuserad på sin egen cykling. Hon tävlade i Australien, körde e-racing och jobbade konstant på sin form, enligt hennes egna ord “ärligt talat mest för att kunna hänga med honom på träningarna”.

När han skrev på sitt första proffskontrakt förändrades saker naturligt.

“Hans karriär blev prioriteten för oss båda… det blev helt enkelt vår vardag.”

Bre tog hand om allt bakom kulisserna: logistiken hemma, visum för flytten till Spanien, packning inför tävlingar, körningar till flygplatser, reseplanering, hjälp med tävlingsförberedelser och att köra Jay till träningsläger eller höghöjdsträning. Väldigt ofta reste hon med honom bara för att allt skulle fungera smidigt. När de var hemma handlade det främst om att organisera livet så att Jay kunde fokusera helt på tävling och återhämtning.

Eftersom Jay kom in i sporten senare än de flesta professionella cyklister förstod de tidigt att det behövde vara ett fullt lagarbete. Det fanns inget utrymme att göra det halvhjärtat.

“Jag tror att den perioden förberedde mig för moderskapet mer än något annat — den ständiga planeringen, den mentala belastningen, flexibiliteten och instinkten att sätta någon annan först. Att vara mamma och stötta Jay känns inte som separata roller för mig. De existerar sida vid sida och formar varandra.”